e

Däckade idag när jag kom hem efter skolan. Oj vad trött jag var. Katterna kurade ihop sig med mig i soffan och så sussade vi. Sjukt mysigt.

Nu har jag och J slängt i oss egengjord pizza och lite glass till efterrätt. Yum!

 

 

Har tänkt lite/ på att sammanfatta år 2012, blir dock lite svårt känner jag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Orkar liksom inte berätta månad för månad hur det var. Meeeeen det mest värdefulla som jag kommer ta med mig av året kan jag dela med mig av.

 

Okej...where to start..

 

hm...

 

Ah men s å k l a  r t så kommer jag aldrig glömma vår långresa i 3,5 månader i Asien. Den var helt otrolig och fin och härlig på alla sätt och vis. Jag kan nästan inte förstå att vi har gjort det. Känns på ett sätt väldigt långt borta. Jättemärkligt. Jag vill bara tillbakaaaaaaa

Minns när vi kom till Bangkok, vårt första stopp. Hettan blandat med avgaser som slår emot en när man stigit ut från terminalhallen, den går inte att glömma. Jag minns hur jäkla exalterade vi var och hur mycket man kunde se och göra där. Sådan livlig stad. Verkligen levande och fylld av energi. Jag ville se och göra allt allt allt som går att göra där. Fick så mycket känslor av livslust i den staden. Det fanns ett enormt utbud av allt man kan tänka sig och det kändes så spännande. Minns när vi av en ren slump hittade en väldigt speciellt restaurang där vi blev serverade av robotar. Hahah, så jäkla underligt, stört och coolt på samma gång.

 

Jag kommer minnas ett utav våra första hotell i Sukumvit, det var så jäkla mysigt och vackert. Hela hotellet var inrett i orientalisk stil. Stället pryddes med vackra himmelsängar överallt, otroligt vackra tyger hängandes i varje vrå med mjuka, puffiga silkeskuddar och mysbeslyning. Minns då vi drack thaiöl i de mjuka sofforna samtidigt som vi elchockade jäkliga mygg med våra elmyggfällor. tzzz tzz lät det. Lovely sound! Konstigt onödigt minne haha.

Kommer minnas alla stirrande blickar, eller ja kanske mer intresserade och förvånade ögon som man mötte när vi befann oss i vissa områden där vårt utseende inte var vanligt. Kommer verkligen komma ihåg alla dessa thaimathak som vi har hamnat på dit inga turister kom förutom vi. Hur vi försökte göra oss förstådda men inte kunde använda engelskan. Mycket pekande och kroppsspråk. Man fick den mat man fick. Kommer inte i första taget glömma all denna märkliga mat de har. Och för att inte tala om deras "charkdiskar" som inte var det gulligaste. Minns hur de hade lagt grishuvuden framme på smutsiga diskar bland svärmande flugor, levande ormar i vattenhinkar, grodor och andra övriga döda djurkroppar hängandes här och var. Kräkkänslor...

 

Minns hur mycket fattigdom och lidande vi mötte och såg. Smutsiga barn och pinnsmala tiggare utan armar och ben. Minns hur sjukt stora kontraster och enorma klyftor var mellan de fattiga delarna av thailand och de rika områderna. Blir aldrig van vid det där. Alla dessa nybyggen, det rena, glittrande och vackra miljöerna. Shoppande kvinnor med dyra klänningar, och märkesväskor med paraplyer i hand (mot solen) och korta kostymklädda businessmän. De gigantiska köpcentrumen som vi varit i otaliga gånger och deras enorma hightech-biografer och underbara glassbarer,

 

Kommer minnas den underbara ön Koh Mook, vår första ö på den resan. Minns vår gulliga bambubungalow med hängmattor utanför och med myggnäthimmel över sängen. Hur man hörde grodor och syrsor när man gick på toa där riktiga stjärnor blev vårt tak.

Minns alla djur som strök omkring på nätterna och alla hemlösa strandhundar och anorexiakatter vi matat och gett massa kärlek till.

Glömmer aldrig de kritvitaste stränderna vi någonsin sett, maffigaste snäckorna som vi plockat och allt salt hav vi har badat i. Alla slitna guppande longtailbåtar liggandes vi stränderna och mina sömnpiller-dvalor på dundrande fullpackade minifärjor. Alla superbilliga marknader med insektsgodis, apbilliga jeans och de godaste munkarna.

 

Minns hur vi både fick fira familjevänligt och lite halvlångtråkigt kinesisk nyår med kinesisk musik, galna akrobater och kinesiska dansshower. Nyåret där vi var längre än alla andra. Medan det balinesiska var tvärtom- ett både galet och spirituellt nyår med öronbedövande trummor och massa skrikande. Glömmer aldrig de strikta reglerna dagen efter, the silent day - då INGEN fick gå utanför huset förutom polisen. Inte ens turister, ingen. Minns hur vi bara satt inne och surade. Vi åt vår äckliga kokosfrukost med pannkakor som vi redan hade ätit tusen gånger förut ungefär. Har nog aldrig ätit så mycket pannkakor som jag gjorde under den resan. Det tredje nyåret 2012 var det thailändska. Det farfyllda och blöta Songkran men allt vad det innebar. Upptäckte det unika och roliga i gemenskapen som skapades bland unga som gamla  med det barnsliga i att spruta vatten på varandra med allt från vattenpistoler, ballonger och hinkar. Vi märkte också hur jobbigt och svårt det var när sådant pågår i flera dagar och man själv har tröttnat, är på resande fot och har vattenkänslig packning.  

 

Kommer minnas hur man anpassade sig tillslut efter iskallt duschvatten (om det ens fanns någon dusch inomhus) och egenspolade toaletter. Det blev vardag att man kunde få besök i rummen bestående av små geckoödlor eller tjocka paddor.

På tal om toabesökt kommer jag definitivt icke glömma hur desperat man kan bli ute på en utflykt utan toalett så man tillslut måste uträtta sitt behov mitt ute i  vildaste djungeln.........nuf said..

 

Har lärt mig hur lätt det är att spela världsvan och låtsas hotellgäst fast man bodde i en billig sunkbunge längre bort. Hur lätt det är att lägga sig oskyldig på dyra solstolar, få andras hotells badhandukar och plaska runt lyxiga hotellpooler utan att betala ett enda korvöre.

 

Glömmer aldrig hur jävla galet vackert världen under ytan är och hur jäkla gigantiskt det faktiskt är. Kommer minnas regnbågsfärgerna där nere, den stilla tystnaden förutom de ovana ljuden av ens egna bubblande andetag. Kommer minnas havets starka strömmar som kan kontrollera en hur de vill utan att man kan göra något åt det.

 

Kommer minnas äckelrädslan och paniken, hur den tog över hela mig och hur jag konstig nog lyckades övervinna den tillslut. Kämpade mig igenom en utav mina största dödångest-upplevelser någonsin. Minns lyckan när sista dagen var över och befrielsen när vi fick våra dykcert efter att ha plugga plugga plugga o kämpat o dykt i pool flera timmar i streck. Äntligen!

 

Kommer minnas allt iskallt vatten på flaska som fick lov att köpa varje dag. Hur gott det smakade och hur underbart det svalkade i den värmen. Känslan av att vatten är det godaste och bästa i hela världen när det är kallt och man är törstig. Men som dock blir lika äckligt och vedervärdigt när man är nästintill dötörsig  och det iskalla vattnet redan har blivit skållvarmt på knappt en timme. Gick aldrig att vänja sig.

 

Kommer minnas de varma monsunregnen som helt plöstligt kan dundra ner som spjut i backen. Och hur värt det är att se delfiner oavsett, alltid alltid alltid hur tidigt man än går upp. 

Kommer minnas frihetskänslan och adrenalinkickarna under vår Ziplineåkning (obeskrivligt) och hur ont bitterheten slår till när det är över och man inser att människokroppen aldrig  kommer utveckla någon slags flygförmåga, någonsin!!

 

Kommer minnas vetskapen om att Orkidéfarmar är superskittråkgit och att Hill tribebyar är skitsnack och bara består av marknader. Don´t go there.

Frihetskänslan med moppe vs ångesten över att ha sönder den..

Lärdomen av att färsk koriander är bland det vidrigaste man någonsin kan ha i sin mat.

 

Minns hur irriterande det är att adrig kunna komma ifrån det dära sjuka jävla suget man kan få av svensk mat och svenskt godis. Har aldrig varit så jäkla sugen på riktigt kött, beasås och rött vin som inte smakar apa. Minns hur lika irriterande hur tröttsamt det är att äta ris, nudlar, ris, nudlar, ris, nudlar.....

 

Vad mer förutom resan då?...,,,. hm jo

Jag kommer också ta med mig hur gött det är att hitta en skola och kurs som verkligen passar mig. Hur jag har hittat min kreativa sida igen, plockat fram massa verktyg och kunskaper som legat lite gömt under många år. Att få skapa, arbeta med händerna och glömma fint och fult är bland det nyttigaste jag gjort förra året. Insikten om hur långt något roligt kan ta en och hur viktigt det är för en själv att det just är roligt. Lusten att skapa - vad som helst, bara pyssla och pilla, måla stort, högt och brett eller litet och smått, mojsa med lera, kladda och bygga med gips, slita och banka med trä, sy/virka/stämpla/trycka med/på tyg eller karda och skapa allt från sittdynor till tofflor med ull och gjuta masker i cement....mycket har jag fått prova på och lärt mig. Öppnat nya dörrar i mig själv och utanför. Sett andra, visat känslor, fått starka ahaupplevelser, gett och fått härliga bekräftelser och mycket mycket lyssna. Jag har verkligen lärt mig av några speciellt utvalda hur man faktiskt kan vara  och som jag också vill ta efter. Så mycket vackert  finns det att plocka lite här och där. Så fina människor som jag inte hade träffat annars... 

 

Mycket saker som jag har fått erfara år tvåtusentolv.

 

En annan grej som hänt fast inuti mig och som jag verkligen är tacksam över är hur jag nu kan se kvinnofrågor och jämställdhet på ett helt annat sätt. Mycket mycket tydligare än förr. Det har alltid varit viktigt och funnits hos mig men detta år har det förstärkt något enormt. Genus, rasism, miljömedvetande och andra viktiga ämnen är också något som borrat in sig hos mig. Jag är så otroligt glad och stolt över de nya ögonen som jag helt plötsligt fick sakta men säkert under 2012. Jag vet inte vad som hände eller hur det kommer sig riktigt. Men allt detta är något som verkligen tilltalar mig otroligt starkt idag som sagt och det kanske har att göra med att jag har blivit mer intresserad, har erfarenheter och att jag kan känna igen mig i mycket.

Jag älskar att detta har hänt, jag har blivit mer vuxen i dessa frågor kan man säga. Det är otroligt roligt. Nu granskar jag i princip allt jag ser och hör. Jag kan se tydligare och förstå bättre hur sjukt det är att människor idag fortfarande säger N-ordet utan att reflektera över hur ledsna många blir och vad det egentligen kommer ifrån. Nidbilder som tas bort men möts av motstånd från skaror som inte kan fakta. Jag kan se tydligare hur kvinnor blir förnedrade, görs till åtlöje eller diskrimineras etc av både män och av andra kvinnor. Både medvetet och omedvetet. Nu kan jag liksom se hur illa det egentligen är, det är läskigt men också nödvändigt när det går upp för en.

Jag blir numer argare, mer förbannad och ännu galnare över hur hbtq-personer inte kan få vara och se ut som de vill eller att de knappt kan hålla handen offentligt eller pussa varadra på ett café. Jag blir mer än enormt upprörd över barn som far illa eller bara nedvärderas av andra vuxna som om de inte fattade någonting. Det är ledsamt att se hur många dumma, knäppa och ignoranta vuxna det verkligen finns som yttrar sig i dessa frågor på ett väldigt illa och osunt sätt. Jag vet att det handlar om okunskap och det är såklart jättesorligt. När man förklara så möts man av oförstående ögon som verkligen verkligen inte kan inse, förstå eller försöka ändra de där fördomarna de har. Poletten har inte ramlat ner hos vissa och det kanske den aldrig kommer göra. Men jag är så jävla tacksam över att den har gjort det hos mig, på riktigt!! Det är både jättejobbigt, kämpigt, frustrerande och jäääkligt läskigt ofta. Men jag är ändå glad att jag verkligen kan se så mycket mer nu och agera utefter det. Hoppas det bara utvecklas, förbättras och aldrig försvinner från mig.

 

Oj nu blev det mycket. Jag stannar där. Är nöjd med mitt år och såklart kommer 2013 bli ännu bättre!!

 

Häll på o glömma förebilder jag har fått, kanske man ska börja köra med? Har liksom alltid riktigt förstått det där eller haft någon självklar sådan. Men nu så!

 

Kakan Hermansson http://nojesguiden.se/kakan, någon som inspirerat mig så starkt. Hon tar för sig som ingen annan!! Jag vill bli hennes bästa vän och veta vad hon tycker och tänker i, ja allt i hela världen, så intresserad är jag av hennes åsikter och kunskap och så vill jag att hon ska lära mig allt hon kan. Sån jävla girl crush!!!

 

Hanna Hellquist - Så komplett galen, utan spärrar eller censur. Tar för sig, ser med egna ögon, ärlig och samtidigt superödmjuk. Härligaste skrattet och verkar sååå skönt. Typ bästis med Kakan. Ååååååå dom två tillsammans. Gud!

 

Nour El-Refai - Säger bara LYSSNA PÅ HENNES SOMMARPRAT!!! Kämpar för blattarna, brudarna och bögarna.  Kollar inte på tv eller läser knappt tidningar. Är världens djurvän, verkar ha bästa humorn och är bara fett jävla bra. Är nästan hundra på att jag pratade med henne i telefon nyligen och jag blev typ starstucked. Svårt att missa den där skånska stämman.

 

Men gud, låter lite som en stalker ser jag nu. skitsamma.

 

ses! pöss