e

Nej jag är inte död, jag har bara prioriterat lite annat än att skriva här. Men nu försöker vi...

Jaha, vart fan är sommaren? Blir irri på massa grejer som jag har kommit underfund med denna "sommar". Har liksom inte gjort allt sånt där somrigt än som jag och de flesta brukar göra under sommaren. Exmpelvis - äta jordgubbar. Har ätit det typ en gång!!! Inte okej, blev fan stressad av det när den uppenbarelsen kom till mig och sprang fort som fan och köpte en dyr kartongjävel på Tempo. Nästan övermogna var de också.

Har knappt använt short, klänning eller kjol än.......känns så sjukt osomrigt att gå runt med långbrallor. Har inte ens på ett enda jävla myggbett. Asså nej! Vad är detta?!

Har varken solat, badat eller legat på någon badstrand mer än typ 3-4 gånger (inkluderar vår resa). Den enda gången jag har badat utomhus var i Tyskland i en pool, så det gills inte. Förjävligt!

 

Jobbar som fan nu. Vissa dagar har det rent ut sagt känts som om jag bor på jobbet. Som om jag är där dygnet runt och allt kretsar kring jobbet och en har koll på varenda liten grej och är superinvolverad i varenda boende så att en vet exakt vad som händer i deras liv. Jättekonstig känsla. Jag vet inte om jag tycker om det eller inte. Det är nog både och. Är inte van vid heltid, eller jo nu har jag vant mig men första veckan var ett rent helvete. Uuuäck!!! Får nästan ångest bara jag tänker på den veckan. Och exakt den känsla som jag hade inför att börja jobba (vilket inte var någon bra känsla) besannades. Min intuition ba Nej, detta kommer du ångra och du kommer ej må bra och du kommer plågas. Lite sånt hade jag på känn och det blev verkligen så. Ja det är en hel del faktorer som spelar in där, varför jag inte trivs nu men förra sommaren var det typ underbart.. Dels pga en väldigt väldigt sjuk person, alltså har a l d r i g träffat en sådan sjuk människa någonsin förut. Det är så läskigt och obehagligt så att varje gång jag måste vistas i närheten av denne så blir hela jag totalt matt och inbunden. Min energi och kraft liksom försvinner ut ur min kropp och mina muskler blir helt stela samtidigt som mitt sinne är på helspänn och typ vaktar för fara och färde. Men jag tycker otroligt synd om denna människa också, det kan inte vara lätt att ha olika typer av diagnoser som varvas med paranoia och hypokondri. Det händer alltid något kring denna person, drama uppstår titt som tätt. Vill bara skrika att allt det där är inte på riktigt och att det pågår endast i hens huvud men det funkar ju inte så. Det har blivit lugnare nu eftersom jag har lyckats undvika att hamna i situationer med hen, men det som är rejält jobbigt är att en aldrig vet när hen ska dyka upp eller  om hen få för sig att det har varit inbrott för femtioelfte gången.

 

Känns som om min och Js roadtrip har kommit i skymundan pga allt jävla jobbståhej. Polen, Tjeckien och Tyskland blev iaf våra desitinationer och det var väl det bästa vädret på hela sommaren hittills. Har dock bestämt att augusti kommer bli skitbra.

Har lärt mig otroligt mycket om mig själv under vår resa med bil och tält.Bland annat:

- Att jag är en väldigt bekväm person, jag vet inte om det alltid har varit så eller om det har kommit med åldern. Usch hatar att nämna ens ålder i samband med bekvämlighet, bara att tänka så betyder ju att en har blivit en tant.

- Dock så får jag världens tålamod av att inte veta ller att bli lurad på restid. Kan till exempel bila i över 10 timmar utan så mkt gnäll om det är så att jag inte vet att det kommer ta över 10 timmar, utan tror att det är ca 7-8 timmar högst. Blev fan imponerad av mig själv, J blev det framförallt haha.

- Jag vet nu att jag alltid vill ha rinnande vatten i min närhet där jag bor, alltid alltid alltid. Tält funkar en dag eller högst två, men sen så behöver jag mina grejer - typ sminket och produkter och bra kläder för att känna mig trygg, fräsch och säker. Iaf just då var det så, jag vet att det låter fett ytligt, men att gå runt och känna sig fulast i världen är inte kul. Det handlar om mina jävla krav hit och dit och tydligen har jag inte en sån jäkla relax syn påre som jag trodde. Det kanske berodde på omständigheterna eller nått men när vi backpackade i Asien var det inte alls så. Jättemärkligt, förstår inte varför jag nojjade så mycket över min fräschhet nu hahah. Det är verkligen inte så att jag behöver 12 hudprodukter, 10 olika mascaror och sju läppstift men ibland vill jag ha fler alternativ än en ögonbrynspenna och mandelolja. Fattar inte vad jag tänkte när jag packade.

Jag mår bäst av att bo i närheten av allt och slippa åka båt, tåg eller buss som tar onödig tid och energi när en har begränsat med tid. Stor lärdom!

- En superviktig grej som jag vet nu är att jag m å s t e luska, kolla upp och researcha INNAN jag ger mig ut i vida världen för att se och uppleva grejer. Jag kan inte vara laid back och ba vi får se vart vi hamnar, det blir som det blir. Nej nej nej, då missar du det bästa, roliga, vackra och de viktigaste grejerna!!! AAAAAhhhh, no more of that.

- OCH jag ääääälskar verkligen slott, kyrkor och vackra gamla byggnader, asså typ älskar så mycket så jag blir som ett litet barn. Prag hade så vackra byggnader att det kändes som att jag var i en Disneyprinsessfilm. Jäkla najs.

- Jag kan PÅ RIKTIGT vara ute hur länge som helst, bara det är sol och jag älskar att promenera varma sena kvällar, det ger mig så mycket livslust.

- Jag saknade min skruttkissemiss så jag höll på att dö efter 2 veckor, har en sådan sjuklig hängiven och uppoffrande personlighet när det kommer till vissa relationer att det nästan är jobbigt. Hade sådana problem med våra katter i början för det kändes som jag inte alls kunde lämna dem själva. Måste ju ta hand om dem om det behövs eller bara finnas där för dem utifall att. Ville hem på dirren efter skola eller jobb, försökte vara hemma så mycket som möjligt eller fixa så att J iaf var det ifall jag inte kunde. Tills jag fattade att de sov typ minst 7 timmar i streck mitt på ljusa dagen och uppfattade väl varken om jag var hemma eller inte. Ja jag jobbar på det där med andra grejer oxå!! Så! 

- En annan sak på tal om resan så är det inte alls kul att vara vego i andra länder som inte kan nånting om vegomat. Dock är det aldrig värt att fuska och äta kött även om en håller på att gråta för att en är så hungrig.

- Älskar även att fotografera svartvitt i städer som ej tillhör Sverige, en annan slags typ av puls och sååå annorlunda människor jämförelsevis, men mina favoritresmål har alltid varit och förblir bad och strand-länder alla dagar i veckan. Jag vet det nu for sure och har egentligen alltid vetat att jag ska resa, leva och egentligen bo i ett varmt exotiskt land. Förstod det redan i London som inte alls föll mig i smaken. Förstod liksom inte vad alla talade om och vad de såg i en sådan stad. Det är liksom som Stockholm fast fulare, större och dyrare hyror. Inga sjöar eller vackra parker i närheten, inga skogar att promenera i eller badplatser att hänga på så långt ögat kan nå. Jag måste ha det på sommaren, vad är det för vits annars. I Thailand kunde jag gå omkring som en lurk och bara strosa runt i värmen bland palmer och smaragdgrönt hav men i städer kan jag inte alls njuta på samma sätt. Jag blir stressad och vill bara iväg till nästa ställe.

 

Nej men nu klagar jag och svär för mycket. Typiskt mig, nu när jag ser tillbaka på alla bilder som vi tog (rättelse; jag) så vill jag tillbaka, uppleva mer, ta det lugnare, hitta bättre restauranger och gator. Ha bättre skor på mig så det inte känns som man vill amputera fötterna på kvällen. Och vädret!!! Uppskattade det inte alls lika mycket då som jag skulle gjort nu. IRRI! Auschwitz har jag också börja smälta nu. Det går liksom inte att beskriva hur det kändes att vara där. Det var som om jag stängde av och bara kände att det jag såg var så overkligt och att detta hände för så länge sedan, det gick inte att ta in för mig. Det var vackert, varmt och soligt väder, inuti de stora blocken (husen) inuti såg det faktiskt ut lite som skolkorridorer och jag kunde inte alls föreställa mig att människor levt där. Även om mitt sinne och förstånd visste att allt det där har hänt så kom det sakta men säkert till mig på riktigt nu senare. Verkligen konstigt. Alla borde ta sig tid och åka till ett koncentrationsläger, det kändes otroligt viktigt och nyttigt att ha varit där.

 

Annars, utöver resan så har jag blitivt galet bra på att promenera till och ibland från jobbet nu den senaste månaden. Tar ca 30-35 min och det är superskönt och nyttigt för mig känner jag. Blir extra happy när jag kommer till den vackra kyrkogården som ligger påvägen, har inte sett en finare faktiskt. Den är stor, lummig, grönskande och härlig. Blir så lugn av att gå igenom där. Har också försökt köra 7-minutes hemma nästan hela förra veckan. Har hamnat lite i en kris eller nått, fått typ hälso-tränings-mat-ålders-nojja. Måste göra upp med det.

 

Idag och imorrn då, är ledig :) ska iväg vid 17 och göra en viktig grej i nåra timmar och imorrn blire after noon tea på Diplomat med L. 

 

Nu äre The dog whisperer, älskar älskar älskar det, jättekonstigt men vill typ plöja igenom alla avsnitt. Lär mig så mycket av min gud Ceasar hahah. Fattar inte folk som har hundar och INTE kollar på programmet. När jag skaffar vovve kommer det bli den bästa, lydigaste och mest balanserade hunden, jag lovar er. Kan typ allt om hundar nu för tiden. Kan inte fatta att jag har arbetat på ett hunddagis!!! Snacka om att inte bry sig ett skit då, nu skulle jag typ jubla varje dag över att få umgås med djur. Vill bara iväg och hänga på en bondgår just nu typ. Kan en göra det? Tåls att kolla upp...

 

Pössssss och heeeej