Lotusbarnen
Efteråt hittade jag den här bloggen http://www.lotusbarnen.blogg.se av en slump. Jag kunde inte sluta läsa. Sida efter sida. Bild efter bild gav mig så starka känslor så hela kroppen skakade. Jag fattar inte hur livet kan vara så orättvist. Barn i indien, fattiga hjälplösa sitter dem på barnhem. Deras vardag är misshandel/sexuellt utnyttjande och förnedring. Tre svenska tjejer har uppmärksammat deras hemska vardag när de var där som volontärer. De fick bevittna helt fruktansvärda saker och försöker nu få bort de två ledande männen som utsätter dessa barn för sådant våld. Om fler reagerar, uppmärksammar, agerar och protesterar mot sådant så kommer tillslut de stora medierna få hum om det och då kan saker och ting ändras och förhoppningsvis förbättras. Då bla övergrepp, misshandel och prostitution är olagligt i Indien så har de här tjejerna en chans att lyckas få bort dessa män och vidare till domstol.
Jag hatar att känna mig maktlös, vad kan lilla jag göra? Jo länka den här otroliga bloggen kan jag göra. Varför inte? Det är inte svårt. Ju fler som gör så desto fler kan välja att öppna ögonen och sluta blunda. Varför ska det vara så svårt att hjälpa de som har det svårt. Och framförallt varför är det så svårt att hjälpa de som har det svårt så långt borta.
Jag vill så mycket. Jag vill resa, jag vill studera tusen kurser, jag vill kunna alla språk, jag vill uppleva kulturer och träffa nya människor. Jag vill också åka som volontär till ett barnhem. Jag vill bara krama, hålla om, leka och ge kärlek till de som aldrig har fått något som är så uppenbart för oss. Deras liv går ut på att överleva istället för att uppleva. Jag kunde inte sova inatt för att jag låg och tänkte på all text som stod i bloggen om Lotusbarnen. Jag kunde inte få bort alla bilder av barnen som fastnat på min näthinna. Så jäkla stark reaktion gav den här bloggen mig. Jag tycker det är modigt att göra så som de här tjejerna har gjort. Beundransvärt!