e

Jag och E drack rödvin och åt mat med svampsås när jag var där. Första gången på länge det var en vinflaska mellan oss två. De var en grym känsla, som förr. Massor av egenplockad svamp som vi och endast vi hade hittat. Kantareller. Trattar och de gula. De var jättevackra. Så overkligt fina och rena i den stökiga skogen där vi red.

Det var den varmaste höstdagen hittills. Det var sjukt jävla härligt. Ingen jacka.

Jag berättade om H. Äckeljävlafitt H. Jag säger bara fyfan.....vider vider vider. Snart vet hela jobbet säkert. Aldrig mer ska jag vara blåögd. Aldrig mer ska jag hjälpa någon utan att vara helt säker. A L D R I G mer ska jag kirra ett jobb till någon bara för att vara snäll.

Meja är sjukligt sällskapssjuk just nu. Mammi alltså, kattmamman. Hon jamar, tittar mig i ögonen, jamar. Följer mina fötter dit jag går. Det är mysigt, hoppas hon sover i sängen med mig. Varm, tjock och yvig päls början hon få. Nu spinner hon här brevid, så konstigt vad glad man blir av ett djurs närvaro. Jag längtar ofta hem, mer nu än förut. Bara för att ha de nära. Marley kan jag klappa flera gånger om dagen nu utan att han springer iväg. Skrajsen som han var. Det känns bra, bra att det går framåt. Även om det är en liten sak för världen så har man räckt ut en liten hand. En liten hand som vill ge otroligt mycket. Det är väl huvudsaken.

Imorgon Mormors b-day. Sen Amandish som är hemma från London, hembesök. Middag med J möjligtvis? Gå på teater. Sen nattjobb.

Sover med inpackning inatt. Håret är lockigt hela tiden nu, i flera veckor faktiskt. Curls all over the place. Jag låter det var så. För en gångs skull. Vad har det tagit åt mig? Börjar jag efter 24 år komma till ro med det dära? Nja kanske. Vore ju jävligt skönt.

Ljudbok är ett grymt påhitt. Speciellt när man tröttnat på musiken som rullar om och om igen i den lilla dosan när man sitter på tuben. Utnött och tjatigt blire. Det är skönt att stänga in sig i en röst och en historia. En overklighet. I sagor. Samtidigt som man stänger ut verklighetens ljud. Man missar nästan sin station där man ska stiga av.

En kille på tuben idag lyssnade på musik i sina lurar, sådana billiga lurar som inte isolerar musiken till endast öronen om man inte har väldigt väldigt låg volym. De är så dåliga så musiken sprids ut och hörs av samtliga runt omkring, inklusive mig då givetvis. Jag tror inte han var fullt medveten om detta. Otroligt irriterande. Förvånadsvärt nog  shufflades Regina Spector - Samson fram i hans öron och spreds sig då ut till oss ofrivilliga lyssnare. Typ den underbaraste och tjejigaste låten i mannaminne. Det gick inte att låta bli att snegla på honom där han satt. Hans uttryck hade ändras radikalt än vid tidigare låtval. Och hela anletet blev mer och mer nedtonande varje gång jag smygtittade. Vid I LOVED YOU FIIIIIRST, I LOVED YOU FIIIIRST var minen så pass gravt allvarlig med blank stirrblick att jag ville resa mig och gå. Han såg så självömkande ut.  Det var mycket svårt att hålla sig för skratt.

Nutte, det var liksom kul och sorgligt på samma gång när jag tänker efter.

Nej nu ska jag och missen sussa. Natti.