Back to reality

Hemma och tillbaka till kalla Svealand. Jag förstår inte varför man måste stå ut med den här vargavintern. Varenda vareviga år. Min kropp mår så mycket bättre i solen. Man märker hur den slappnar av och hur alla muskler och leder mjuknar. Utan stelfrusheten, isvindar mot ansiktet och kalla tår så kan äntligen även hjärnan koppla av. När kroppen mår bra mår sinnet bra och tvärtom.
Jag kunde inte få nog av solen där borta. Det var helt otroligt underbart att känna värme och solens strålar mot huden igen. Jag tror aldrig att jag har lapat sol så mycket förut. Det var som en riktigt bra svensk varm sommar. Inte för vamt och inte för kallt. Det fläktade skönt vid havet och vi kunde ligga på stranden tills solen försvann. Sen längtade vi redan tills nästa soliga dag då vi äntligen kunde få se ljuset och känna strålarna gå in i hela kroppen och sakta värma upp varenda kroppsdel tills man blir sådär behagligt varm så man tillslut nästan somnar.

Så var det varenda dag. Frukostbuffé, ut i solen, antingen vid poolen, stranden vid hotellet,  eller åka på utflykt till andra stränder längre bort.
Sol sol sol, det var det vi ville ha och det fick vi. Jag är sååå jävla nöjd. Jag mår så bra nu och under 10 dagar så har vi verkligen utnyttjat varenda dag till max. Vilat upp oss och ätit gott och shoppat.

Varje vinter och varje gång utomland undrar jag om jag verkligen kommer stanna i det här vinterlandet föralltid. Om jag någonsin kommer flytta till varmare breddgrader eller kommer jag stå ut år ut och år in med all köld. För det vill inte jag, frysa alltså. Det är det värsta jag vet. Jag har alltid trivts bättre i varma länder, vid stränder och vid havet. Storstäder som London och Rom är okej. Man kan shoppa och festa på sådana ställen men man behöver mycket pengar för att trivas, det finns inget vatten, ingen sandstrand eller vacker exotisk natur. Det är verkligen är ingenting mot tex Thailands storvuxna regnbågsblommor, de små paradisöarna som man kan åka till på 10 minuter från fastlandet för 30 kr, gräshoppornas ljud om kvällarna eller kontrasterna mellan den vita mjölsanden, de gröna palmkronorna och det poolblåa havet.

Det är kanske färgerna som har en stor del i allt det hela. Sverige är vackert på sommaren och färgerna sprakar på hösten. Det är bra tider då. Men sen, sen blir det grått. Sen blir det vitt. Sen blir det gråvitt. Sen blir det grått. Sen blir det vitt igen. Sen gråvitt. Det är som att de en svartvit film. Inte så himla kul.
Ögonen behöver omväxling. Huden behöver känna något annat än kyla och frost. Luktsinnet behöver känna en annat än vinterlukt. Öronen behöver höra fågelsång och vågor från havet.

Äter just nu knäckebröd med kaviar och jordgubbs te. Det har jag saknat. Om ett tag kommer J tillbaka från skolan. Sen ska vi på museum med hans mammi. Sen middag och mys. Och senare ikväll blir det jobb.

Back to reality
Allmänt | |
Upp